.
flickan står på bron och tittar ner,
ett litet kliv och hon finns inte mer,
hon blundar och känner vinden i hennes hår,
nerför hennes kind rinner sakta en tår,
i handen kramar hon ett kort på sin vän,
viskar förlåt mig men vi ses ej igen,
när hon ska ta sitt sista kliv ut,
hör hon en röst; det får inte ta slut,
hon vänder sig om,
det är hennes vän som skriker,
men hon bryr sig inte fast hon vet att hon sivker,
hon tar ett sista andetag och försvinner sen ner,
hennes väns sorgsna ögon blir det sista hon ser.
ett litet kliv och hon finns inte mer,
hon blundar och känner vinden i hennes hår,
nerför hennes kind rinner sakta en tår,
i handen kramar hon ett kort på sin vän,
viskar förlåt mig men vi ses ej igen,
när hon ska ta sitt sista kliv ut,
hör hon en röst; det får inte ta slut,
hon vänder sig om,
det är hennes vän som skriker,
men hon bryr sig inte fast hon vet att hon sivker,
hon tar ett sista andetag och försvinner sen ner,
hennes väns sorgsna ögon blir det sista hon ser.
Kommentarer
Trackback
