'..nobody said it was easy,
no one ever said it would be so hard..'




den antagligen längsta veckan i mitt liv har nu passerat, jobbigt men inte så förvånande. saknaden blir bara större och större för varje dag, men positivtänkare som jag är så tickar ju tiden bara ner mer och mer och det är inte så himla länge tills vi ses igen. okej, det är typ fyra veckor men det kirrar vi lätt. right?
och just när jag hör den här låten, fast det ska vara olle hedberg som sjunger men den fanns inte på youtube, får jag världens underbaraste känsla. så den går på repeat dygnet runt nästan, lovely. minnen alltså.♥
och för att vara lite dum så hoppas jag att det är lika fult väder i london som i östersund, det är ju jag som behöver fint väder om jag ska lyckas vinna i våran 'brunhets-tävling'. dock så har jag nästan gett upp hoppet om det.. jag bor ju trots allt i sverige och vi alla vet väl vad svensk sommar innebär.. regn, regn, regn och lite mer regn.
okej, det här inlägget blir helt cp. tror att jag fortfarande har kvar adrenalinkicken från filmen igår, känner att jag inte tänker utan bara skriver. men det får bli som det blir haha.

förövrigt så är jag ofantligt törstig nu, har inte druckit någonting på hela dagen. galet!
annars då? jorå, livet rullar väl på och imorgon åker jag till sundsvall över dagen med mamma och kanske alfred för att shoppa.
och nu har jag skickat ivåg mamma till kvantum för att köpa vattenmelon till mig, gud så gott alltså!
jag ser att jag har skrivit rätt mycket, så jag tror jag sätter punkt här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0